Ajour är ett lyckat misslyckande

oktober 20, 2011|Sociala medier och nätkultur|10 comments

AjourAlla som följer vad som händer på nätet har lagt märke till att några namnkunniga personer i sociala medier, bland annat Emanuel Karlsten och Mymlan, lanserat en nyhetssajt kallad Ajour. Jag förstår sajten som en slags lekplats för den nya journalistrollen där de försöker utforska hur journalistik ska vara i framtiden.

Reaktionerna har varit kraftiga, med slagsida åt det negativa hållet. Jag fastnade för poptyckaren Jan Gradvalls text i Expressen där han proklamerar:

Om alla är journalister är alla också busschaufförer. Sajter som Ajour driver på en utveckling där man måste skaffa sig en annan försörjning för att ha råd att köra buss på fritiden.

Gradvall menar, om jag förstår honom rätt , att den goda journalistiken enbart går att producera om det finns betalda journalister som jobbar med den. Den tanken köper jag inte alls. Det är bara att titta sig omkring och se hur mycket skräp som produceras av betalda journalister.

Själv har jag de senaste åren blivit allt mer fascinerad av fotboll. Jag har börjat läsa sportjournalistik, vilket jag aldrig gjort tidigare. Något som har slagit mig är hur fantastiskt dålig den svenska sportjournalistiken är trots att den är producerad av betalda journalister, bland annat av samma arbetsgivare som Gradvall. Många sportjournalister verkar ägna dagarna åt att direktöversätta artiklar från Goal.com med mindre lyckat resultat, både vad det gäller fakta och språklig finess.

Till min stora glädje har jag hittat god sportjournalistik, men inte hos de stora drakarna. På sajten SvenskaFans.com finns en redaktion som enbart bevakar AC Milan. Där jobbar skribenterna i princip ideellt och förenas av sitt stora intresse för fotbollen. Där finner jag sportjournalistik som utklassar de traditionella medierna alla dagar i veckan. När Aftonbladet inte ens kan få publiksiffran på San Siro rätt så kan en skribent som Henrik Edman få mig att stå på läktaren, känna atmosfären och leva mig in i tränaren Allegris taktiska beslut på planen.

För Jan Gradvall måste detta vara uppochnervända världen. Den ideella journalisten producerar bättre journalistik än den betalda. Jag gissar att han skulle invända att det inte handlar om vad journalistiken är just nu utan om vad den en gång var; det är för att affärsmodellen för journalistiken inte längre fungerar som de vanliga medierna har behövt sparka duktiga journalister, minska tiden för grävande journalistik och börjat köra mallade artiklar med den journalistiska metoden reducerad till klipp och klistra från pressmeddelanden.

Det är just därför Ajour är så intressant. Det går inte att vrida tillbaka klockan. För mig är Ajours lansering både ett kapitalt misslyckande och riktigt lyckad. Den misslyckas med att erbjuda just svaret på morgondagens journalistik. Jag tycker att det finns två sätt att se på journalistrollen i framtiden. Antingen är morgondagens journalist en slags kurator som väljer ut bra material för läsarna, eller så är det en person som producerar riktigt kvalitativ journalistik som med stor övertygelse berättar om världen, ger nya perspektiv och utmanar rådande normer. Ajour erbjuder varken eller. I sin nuvarande form är det bara en ganska enkel nyhetsblogg med dålig användbarhet.

Men samtidigt måste detta vara en av de mest lyckade lanseringarna av ett varumärke vi sett på länge. Snacka om gratisreklam! Bloggposter, nyhetsklipp och länkar har haglat. Intresset för Ajour har blivit enormt och såväl bloggare som de traditionella medierna har stått i kö för att tycka till om den ofärdiga produkten. Alla som följer med vet nu att Ajour finns och vilka som står bakom. PR av allra bästa skolan!

Själv vill jag inte döma projektet så snabbt. Jag tror att Ajour kan utvecklas till någonting intressant. Men då måste personerna bakom sajten våga välja väg. Är ni en kurator som väljer från smörgåsbordet eller levererar ni skarp journalistik av högsta kaliber? Här är nog jag och Jan Gradvall ense om att bristvaran är det senare.

Share this Post:
  • Danni Efraim

    En rätt väsentlig brist i den där liknelsen med busschaufförer är att många brinner för journalistik. Jag tror att väldigt få brinner för busschaufförerande.

    Jag själv jobbar också med något som många brinner för, nämligen mjukvaruutveckling. I den branschen förekommer det i allra högsta grad ideellt arbete på minst lika hög nivå som det professionella arbetet. Jag undrar om herr Gradvall har hört talas om exempelvis Linux?

    Det här är på intet sätt ett problem för oss professionella mjukvaruutvecklare. Tvärtom så tycker jag personligen att det tillför mycket till vårt fält, och att det ideella och det professionella kan samexistera och till och med gagna varandra. Nu vet jag inte om det är direkt överförbart på journalistikområdet, men det känns inte som en orimlig tanke.

    • http://pontuslof.se/ Pontus Löf

      Intressant liknelse! Jag tror också att man kan producera journalistik både ideellt och professionellt. Det intressanta är den journalistiska produkten (artikeln, reportaget etc.), alltså mjukvaran i ditt exempel.

      • Danni Efraim

        Ja, exakt så! God journalistik är nog de allra flesta intresserade av, men hur det framställs är ganska ointressant.

        Jag tror man kan ta den liknelsen rätt långt faktiskt. Många av oss sysslar med betalt arbete på dagarna men ägnar kvällar och nätter åt att knacka på diverse Open Source-projekt. Inte sällan finns det en koppling, där man skapar något som är öppet och gratis, men genom detta kan säkra sin försörjning (t.ex. genom att sälja tjänster och mervärde ovanpå det öppna, eller helt enkelt genom att skapa ett gott renommé med det ideella arbetet). På samma sätt finns det en hel del som via t.ex. bloggande har snubblat in i en möjlighet att försörja sig på sitt skrivande.
        Tar vi det ytterligare ett steg längre så är det intressant att reflektera över att många av oss i mjukvaruvärlden inte har formell utbildning, utan är självlärda genom just vårt intresse och vår passion för det vi gör. Vi har suttit sedan barnsben hemma och lekt med programmeringsspråk för att lära oss skapa saker på egen hand. Inom journalistik har detta inte varit möjligt lika länge, men de senaste 5-10 åren har det hänt otroligt mycket på det området. Är det inte mer än sannolikt att de ungdomar som idag sitter och bloggar eller rapporterar om sport på nätet på sin fritid efter skolan är morgondagens stjärnjournalister?

  • http://mwcom.se Markus Welin

    Håller inte riktigt med om varumärkes- och PR-biten. Visst har det skrivits och debatterats mycket kring ämnet, men en stor del av det har ju varit rent negativt. Hade man valt att lansera på ett annat sätt tror jag att man hade kunnat behålla en stor del av uppmärksamheten, men fått en betydligt större andel positiv publicitet. Skrev lite om detta själv för några dagar sedan: http://mwcom.se/2011/10/18/ajour-bra-produkt-men-daligt-lanserad/

    Möjligtvis kan det ses som lyckat, om deras avsikt från början varit att profilera sig i en slags ”vi mot dom”-roll. Efter att jag skrev min text så har ju flera stora medier, bla Gradvall i Expressen, som du nämner, samt även Expressens Ledare idag, gått hårt åt projektet. Men även med detta i åtanke så kvarstår ju det faktum att väldigt många faktiskt blev rent besvikna när sajten släpptes.

    Däremot håller jag med om att det är en intressant (om än ofärdig) produkt, som har potential att bli något riktigt bra. Där ser även jag gärna mer av egen, råproducerad journalistik än kuraterande. Kommer förstås följa Ajour med stort intresse! 

    • http://pontuslof.se/ Pontus Löf

      Jag förstår dina invändningar mot lanseringen. Men jag tror aldrig deras avsikt har varit att lansera en nyhetssajt som är bättre än alla andra. Jag tror att de ser det hela som ett experiment och en lekstuga. Då är den PR de fått väldigt bra PR. För att det ska vara bra varumärkesbyggande framöver måste de dock utveckla Ajour till något mycket bättre som verkligen visar vad morgondagens journalistik går ut på. Annars skramlar det tomt i deras tunnor.

  • Pingback: Torsdagssurr: 111020 Fairtrade-fika, Film-tips, “Ajour”-snackis & Potter-dokumentär | TorsdagsSurr | TorsdagsSurr()

  • http://www.vd-blogg.se forsandree

    Jag bestämde mig för att skippa följa ajour-stormen, dels för att det kändes som den gamla vanliga journalistik-diskussionen som, dels för att det så tydligt tillhörde kategorin medier-om-medier med väldigt få kopplingar till andra områden och därför faktiskt ganska ointressant. 

    Men nu har jag läst ditt inlägg och tycker att det var bra och nyanserat men samtidigt konkret. Bra! 

  • http://twitter.com/Omerosen Omer Rosenbaum

    Jag tycker att diskunionen handlar inte om vem kan vara busschaufför och journalist utan om innehållet och relevans. Innehållet är ointressant och att använda hasgtagen #dethärgrejen som används ofta av Karlsten är för skrytigt. Och ledar mig till relevansen. Hur många ”vanliga människa” känner till sajten? Kanske det pretentiöst att förvänta det. 
    Men hur många media studenter känner till sajten? Jag tror att inte betydligt flera än  ”vanliga människa”. Och det för att innehållet är inte relevant. 
    Det kan och ska ändras sig under tiden, jag är helt säkert på det.

  • Pingback: Journalistik är mer än bara berättande()

  • http://www.bjornsennbrink.se Björn Sennbrink

    Morgondagens journalistik är inte Just another WordPress blog med skribenter som gör det ideellt med en övertygelse om att vad de gör är rätt. Gradvall har rätt, någon måste betala på slutet.