Fem lärdomar av min kampanj mot Sverigedemokraterna i sociala medier

november 24, 2010|Mina projekt|31 comments

”sverigedemokraterna"Under valrörelsen 2010 drev jag en kampanj mot Sverigedemokraterna i sociala medier. Syftet med kampanjen var att bemöta sverigedemokrater på nätet. Webbstrategin byggde på att använda sökmotoroptimering för att nå förstaplatsen på Google för sökfrasen ”sverigedemokraterna”. Det lyckades sajten med, mycket tack vare sökmotorexperten Nikke Lindqvist som hjälpte till med sökmotoroptimeringen. Den antirasistiska sajten Sverigedemokraterna hade över 45 000 besök dagen efter valet. Inte illa för en sajt utan budget eller uppbackning av någon organisation eller webbyrå…

Ikväll höll Nikke Lindqvist ett seminarium hos Disruptive Media där historien om Sverigedemokraterna.de berättades. Vid samma seminarium presenterade jag mig själv som den anonyma avsändaren och nyheten att Expo ska driva sajten vidare. Seminariet filmades av SocialVideo Production:

Nikke Lindqvist intervjuades även i SVT om sajten tidigare under dagen:

Det jag tänkte ägna detta inlägg åt är att beskriva vad jag har lärt mig om sociala medier under resans gång. Jag tänker presentera fem lärdomar som jag tar med mig.

Anonymitet ger dig försprång

Fram tills detta inlägg publiceras har jag som avsändare till Sverigedemokraterna.de varit anonym. Det var ett medvetet val. Dels för att jag var rädd för att argsinta rasister skulle hota min personliga säkerhet, dels för att jag inte ville att fokus skulle handla om mig som person utan om sajtens antirasistiska budskap. Just frågan om avsändare är intressant. Från bloggen Totalstyrelsen lärde jag mig hur svårt det är att bemöta en anonym avsändare. Det byggs upp en slags mystik och det är väldigt svårt att bemöta någon som man inte vet någonting om. Ungdom Mot Rasism hade en liknande kampanj mot Sverigedemokraterna kallad Rösta Demokratiskt, men den tappade enligt min mening kraft i och med att avsändaren var en känd organisation.

Samtidigt är anonymitet ett sätt att fuska på sätt och vis. Det går inte att utkräva moraliskt ansvar om man inte vet vem som är ansvarig för en publicering. Men anonymitet kan också vara ett sätt att lufta åsikter som är obekväma. Det kan också vara ett sätt att få fram åsikter som skulle få negativa konsekvenser personligen för den som yppar åsikterna om publiceringen gjordes med personens riktiga namn. Detta är någonting jag tycker att vi bör tänka noga på när vi diskuterar den nya lagstiftningen för yttrandefrihet.

Källkritiken på nätet är fantastiskt dålig

I början av kampanjen var anonymiteten en belastning. Jag visste inte om folk skulle vilja stödja en kampanj utan känd avsändare. Jag menar, det skulle lika gärna kunna varit en kampanj igångsatt av Sverigedemokraterna själva för att lura skjortan av folk. Så var det inte, men jag är förvånad över att både Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet gick ut med nyheter om sajten utan att kunna verifiera vem som verkligen låg bakom sajten. Peter Forsman var en av få som ifrågasatte avsändaren på ett förtjänstfullt sätt. Det är intressant hur lite folk reflekterar kring just dessa frågor. Ofta går det väldigt snabbt att klicka på någon Gilla-länk utan att veta vem som ligger bakom och vad syftet är.

Det visade sig senare att anonymiteten inte var något problem. Folk litade på att sajten hade ett gott syfte och länkade gärna till sajten. Många lade till en HTML-kod för en kampanjknapp på sin egen blogg. Jag skulle med enkelhet ha kunnat ändra bilden eller pekat om domänen till något mindre lovvärt syfte. Precis som i den så kallade Haitibluffen på Facebook hade jag kunnat utnyttja människors välvilja.

Du måste hitta goda ambassadörer

Botemedlet mot den skepsis som Peter Forsman gav uttryck för var goda ambassadörer för kampanjen. Forsman ändrade nämligen uppfattning om sajten när kända personer gick i god för att sajten var seriös. Jag har under projektets gång vid vissa tillfällen berättat vem jag är, för annars hade inte kampanjen fungerat. Dessa ambassadörer har sedan spridit kampanjens budskap.

Men att ha goda ambassadörer är inte bara något som krävs för en sajt med anonym avsändare, det är en central del av en lyckad kampanj i sociala medier. Du måste hitta de personer som får stort genomslag i sociala medier och få dem att sprida kampanjens budskap vidare. Vikten av vem som säger något i sociala medier ska inte underskattas. När komikern Magnus Betnér lade ut kritiska inlägg om SD spreds detta väldigt snabbt, mycket beroende på att det var just Magnus Betnér som var avsändare.

När det gäller Sverigedemokraterna.de har det framför allt handlat om Nikke Lindqvist, men även Kent Persson, Jonathan Sulo och Torbjörn Jerlerup har varit ambassadörer, för att nämna några. Jag har även samarbetat på ett bra sätt med till exempel Zana Hussan som driver den största Facebook-gruppen mot Sverigedemokraterna. Utan dessa och alla andra som stöttat kampanjen, hade den aldrig blivit så lyckad. Tack alla som hjälpt till!

Gör det lätt för folk att engagera sig

Våren 2010 fick jag förmånen att lyssna på USA:s ambassadör Matthew Barzun. Han berättade på ett entusiasmerande sätt om Obamas lyckade valkampanj. Barzun sammanfattade Obamas strategi på följande sätt: fokusera, minska hinder och öka förväntningarna. I Obamas fall handlade det till exempel om att sänka beloppen man kunde donera. För Sverigedemokraterna.de handlade det om att uppmana folk att lägga in en länk från sin blogg för att visa och stödja debatten mot Sverigedemokraterna. Folk gillar att göra gott, och om man kan utnyttja denna kraft kan man få stor effekt. Det gäller att hitta enkla sätt som folk kan engagera sig för en sak de tror på.

På sajten erbjöd vi även andra möjligheter att visa att man stödde kampanjen. Bland annat länkade vi till Pusha där någon annan lagt upp Sverigedemokraterna.de. I skrivande stund har den 136 rekommendationer, vilket är ganska mycket i sammanhanget. Dessutom lade Nikke Lindqvist upp mina 10 argument mot att rösta på Sverigedemokraterna på Lista.se, vilket bland annat gjorde att argumenten syntes på Nyheter24 dagarna innan valet. Vi gav även möjligheten att gilla inläggen på Facebook, vilket över 1 700 personer gjorde med inlägget där årets mittfältare tog avstånd från SD.

Jakten på förstaplatsen på Google var någonting som alla som stödde sajten kunde engagera sig i. Genom en länk kunde man bidra till att sajten tog sig ett steg närmre Sverigedemokraternas officiella sajt. På detta sätt kunde personer känna att de bidrog på ett sätt som var enkelt för dem att genomföra. Precis som en handfull dollar till Obama.

Allt handlar om tajming och fingertoppskänsla

Det svänger fort i sociala medier. När en ny grej sprids så är det viktigt att fort hänga på. När Hitler-parodin på Sverigedemokraternas gräsliga reklamfilm släpptes var jag snabb med att lägga ut den på Sverigedemokraterna.de. Detta gjorde att sajten hoppade upp till förstaplats igen, efter en längre tid som tvåa. Det gäller att hålla koll på vad som skrivs om det kampanjen handlar om och agera direkt.

En viktig aspekt av sociala medier är också att våga lyssna och lära. Jag har flera gånger under kampanjen anpassat sajten efter att folk har varit kritiska mot dess upplägg. Ett exempel är då LUF-ordföranden Adam Cwejman kritiserade sajten. Hans kritik var befogad och jag bemötte den genom att ändra sajtens upplägg. Sociala medier handlar om att vara lyhörd och lyssna in hur folk tolkar kampanjen. Sajten genomgick tack vare detta förhållningssätt en enorm förvandling från den egenkodade första versionen till den WordPress-variant som ligger ute just nu. Du har mycket att vinna på att se sociala medier som en stor fokusgrupp.

Avrundning

Det var mina lärdomar från denna kampanj. Jag hoppas att du har nytta av dem. För egen del har det varit mycket lärorikt och jag vill framför allt tacka Nikke Lindqvist för all den tid han har lagt ner på sajten. Jag vet att sajten är i goda händer hos Expo och jag tycker att det är bra att den även fortsättningsvis kommer att ta debatten med rasisterna på nätet.

Share this Post: