Förslag på ny lagstiftning för yttrandefriheten berör oss alla

Igår presenterades ett förslag på hur man kan modernisera vårt nuvarande grundlagsskydd för yttrande- och tryckfrihet. Tanken är att en ny grundlag ska ersätta Tryckfrihetsförordningen (TF) och Yttrandefrihetsgrundlagen (YGL).

Ny teknik och EU-rätt bakgrunden till förslaget

Förslaget är framtaget av den så kallade Yttrandefrihetskommittén på regeringens uppdrag. Bakgrunden till att regeringen vill ändra TF och YGL framgår av Yttrandefrihetskommitténs senaste betänkande.

Ett problem är att den nuvarande lagstiftningen är beroende av vilken teknik medborgaren använder för sitt yttrande. Tryckta yttranden skyddas av TF från 1766 medan yttranden i etermedia och på Internet skyddas av YGL från 1992. Idag krävs till exempel utgivningsbevis från Radio- och TV-verket för att en webbplats ska åtnjuta grundlagsskydd. Tryckta yttranden ges i praktiken en särställning. Så här beskrivs detta problem i betänkandet:

Ett grundläggande problem är dock att en mycket stor majoritet av de yttranden som sprids på Internet saknar grundlagsskydd, trots att det verkligen handlar om masskommunikation och om yttranden som både kan hämtas fram i efterhand och kopplas till den som står bakom dem. Det är svårt att förklara varför inte samma grundlagsskydd gäller – med exempelvis censurförbud och meddelarskydd – för exempelvis en webbtidning som för en likartad tidning på papper.

Yttrandefrihetskommittén föreslår att TF och YGL ersätts med en ny lag som är teknikoberoende och således gäller både för tryckta medier, etermedia och Internet.

En annan viktig motivation till att genomföra en ändring av TF och YGL stavas EU. Yttrandefrihetskommittén anser att ”det svenska medlemskapet i EU på flera sätt innebär svårigheter när den svenska regleringen ska tillgodose krav i EU-rätten som ibland kan anses stå i motsättning till yttrandefrihetsrättsliga intressen”. Vad jag förstår efter att ha lyssnat på radioprogrammet Publicerat så finns en rädsla för att meddelarfriheten ska begränsas av EU. För att hindra detta vill Yttrandefrihetskommittén med före detta justitiekanslern Göran Lambertz i spetsen ”förnya utan att förändra”.

Tre modeller för en ny grundlag

Rent konkret föreslår alltså kommittén att en ny teknikneutral grundlag stiftas som ska ersätta TF och YGL. Den nya grundlagen ska bygga på en av tre föreslagna modeller. Dessa modeller kallas ansvarsmodellen, verksamhetsmodellen och ändamålsmodellen. I korthet går de ut på följande:

  • Ansvarsmodellen innebär att enbart massmedier som har en ansvarig utgivare åtnjuter grundlagsskyddad yttrandefrihet.
  • Verksamhetsmodellen innebär att enbart massmedieföretag åtnjuter grundlagsskyddad yttrandefrihet.
  • Ändamålsmodellen innebär att yttranden som är opinionsbildande och har ett
    journalistiskt, litterärt eller konstnärligt syfte åtnjuter grundlagsskyddad yttrandefrihet.

Alla dessa modeller har nackdelar, speciellt om man anser att bloggar ska vara grundlagsskyddade. När det gäller ansvarsmodellen så skulle det kräva en ansvarig utgivare, vilket till exempel anonyma bloggare av förklarliga skäl inte kan ha. När det gäller verksamhetsmodellen så kan bloggar inte få något skydd eftersom de inte drivs av medieföretag. När det gäller ändamålsmodellen så finns det tolkningsproblem med vilken typ av yttranden som ska skyddas, vilket skulle leda till en stor osäkerhet om vad som är grundlagsskyddat och inte.

Största utmaningen är anonymiteten

Internet är här för att stanna. En viktig skillnad med internet jämfört med andra massmedier är att det finns mycket större möjligheter att vara anonym. Detta tycker jag är den största utmaningen för en ny grundlag för yttrandefriheten. Anonymiteten är legio på nätet. Kommentarsfunktionerna på tidningarnas webbplatser är fyllda av kommentarer från anonyma. Många populära bloggar, som den rasistiska Politiskt inkorrekt, drivs anonymt. På Flashback, nordens största diskussionsforum på nätet, är i princip alla skribenter anonyma. Nyligen begick en person självmord och sände det via webbkamera på Flashbacks forum. Andra anonyma personer på forumet hejade på.

Jag har flera gånger bloggat om för- och nackdelar med anonymitet på nätet. Anonymiteten bidrar till att personer skriver saker som de inte skulle säga om de skrev under med sitt riktiga namn, ibland nedsättande på ett sätt som inte är socialt accepterat i det verkliga livet. Jenny Ballin tar upp detta problem och illustrera det med en historia om hur David Rundblad, back i svenska juniorlandslaget i hockey, blev uthängd på nätet. En kommentar av Robert Rundberget till inlägget sammanfattar problemet på ett träffande sätt:

Intressant inlägg som belyser ett växande problem i det nya medialandskapet. Det är så lätt för folk att uttrycka sin mening (om det nu är det de verkligen gör) utan att behöva ta de sociala konsekvenser. Om de här personerna skulle sagt något sådant som ”Du är så jävla värdelös Rundblad!…” till David Rundblad öga mot öga så hade det fått omedelbara konsekvenser. Men genom att ”Ironiska Ivar” kan skriva ett anonymt inlägg i en bloggkommentar utan att själv behöva stå till svars så är det riskfritt för honom att göra det.

Detta leder mig fram till två slutsatser om den här typen av individer:

1. De är fega.
2. De vill gärna höras och synas, men saknar förmågan att göra det annat än med elaka påhopp och provokationer.

Är yttrandefriheten verkligen värd något om vi inte vet vem det är som yttrar sig?

Det knepigaste fallet tycker jag är det jag kallar insiderbloggare. Det är personer som jobbar på myndigheter som själva publicerar yttranden om sin arbetsgivare anonymt. Å ena sidan omfattas de av meddelarfriheten som offentligt anställda, å andra sidan har deras bloggar inte utgivningsbevis. Vad jag förstår så omfattas dessa personer av grundlagsskydd, men för tydlighetens skull tror jag att det skulle vara bra om lagstiftaren tog ställning till detta fenomen i den nya yttrandefrihetsgrundlagen, om det nu blir någon sådan.

Ett problem när det gäller insiderbloggare är vilka konsekvenser detta kan få på sikt när vem som helst kan blogga anonymt med grundlagsskydd om de utger sig för att blogga inifrån en myndighet. Eftersom man inte får efterforska källan så blir det svårt att verifiera att den anonyma bloggaren verkligen arbetar på den aktuella myndigheten, så kan det missbrukas. En smart rättshaverist kan trolla rejält med myndigheter som de vill jävlas med.

Diskutera frågan!

På grund av min skepsis mot anonymitet så tilltalar ansvarsmodellen mig, men jag har ännu inte tagit ställning. Jag hoppas att bloggosfären debatterar detta ämne och att det skrivs många insiktsfulla inlägg från olika synvinklar.

Vad tycker du om vår nuvarande lagstiftning och förslagen till ny yttrandefrihetslag? Kommentera gärna eller skriv ett eget blogginlägg. Detta är en viktig fråga som berör oss som använder sociala medier och samhället som helhet. Yttrandefriheten är viktig för demokratin. Det är två av våra fyra grundlagar, så det handlar om en väsentlig del av vårt statsskick.

Om Pontus Vinderos

Skribenten bakom detta inlägg är webbstrateg Pontus Vinderos. Har du frågor kan du alltid kommentera nedan eller ta kontakt.

  • Pingback: Tweets that mention Förslag på ny lagstiftning för yttrandefriheten berör oss alla | Pontus hörna -- Topsy.com()

  • http://kungabloggen.wordpress.com/ Carla G

    Intressanta frågeställningar!
    Och intressant belysning av dem. Jag tycker gott att de första datakrigen kan gestalta frågan om yttrandefrihet, när en dator i ett litet privat nätverk (fysisk tillgång till nätverket var nödvändigt innan internet, då datorer generellt sett är dåliga telepater) blev hackad av en annan dator i gruppen genom att den helt enkelt snackade så mycket skit och ställde så många frågor att den blockerade den andra datorns processorer. Således ett svindlade enkelt sätt att slå ut ett helt nätverk.

    De bioniska programödlorna har vi väl alla sett på bloggarna när deras dataalgoritmer först genererar sammanhangskluster och sedan skriver logiskt acceptabla kommentarer efter det för att gagna sin upphovsmakares syften, yttrandefrihet? -Ja, för upphovsmakarens intentioner.

    Detta visar i sak att incitamentet för att yttra sig är styrt av den egna vinningen precis som tystnaden. Att någon väljer att möta döden som anonym användare visar att det trotts allt finns identitet bakom det anonyma och att livet såväl som döden inte är speciellt anonyma, de flesta går att identifiera på ganska många sätt. Språket går inte ur bävern eller hur man nu säger det.

    På Flashback är det väl också ganska tydligt i vissa debatter att de nyregistrerades röst kanske inte alltid är så tung och en del ägnar sig mest åt skit buller och skrik, som bebisar i allmänhet, men till slut får man en känd identitet och därmed viss tyngd. Att bara äckla sig, hyckla, baktala och sprida falskt skvaller är precis som de första datakrigen i sin spets förlamande som det sociala mediets curare. Men man behöver nog inte vara spjutspetsteknolog för att inse att yttrandefrihet har vi egentligen aldrig haft eftersom orden bara är diskriminerande valörer av verkligheten bakom dem och då blir ju dess uttryck självfallet inget annat än diskriminerande uttryck kring en större verklighet. Inte sant min herre?

    En del är anonyma i hjärtat men låter sitt yttre namn tala för sig, vad kan det egentligen säga om alla stjärnklara nätter när vi sedan länge är döda och bortglömda? Är det inte just då vi hör vinden yla och förstå varför ulven yla såsom få.

  • http://pontuslof.se/ Pontus Löf

    Är inte med riktigt på alla dina tankegångar, men håller med om din beskrivning av hur forum som Flashback fungerar. Den anonyma arenan med sina signaturerna blir en alternativ verklighet med sina egna kändisar och opinionsledare. Personer som är lojala till forumet för högre status etc.

  • Pingback: Inför Sweden Social Web Camp (SSWC) | Pontus hörna()