Twitterelit: eller hur mitt flöde blev ett dagis

juli 11, 2011|Spaningar och analyser|15 comments

Barn som slåssJust nu så är ett av de mest omtalade ämnena på Twitter något som benämns som Twitterelit. Upprinnelsen är ett practical joke om ett påhittat socialt medium kallat Flickjox. Några namnkunniga personer i sociala medier ville driva med hetsen kring invites för Google+. Problemet var att deras interna skämt spred sig över Twitter, folk trodde att Flickjox existerade och många kände sig svikna när det uppdagades att det hela var ett skämt.

Vad som hänt efter detta är att det blossat upp ett ordkrig som jag tidigare aldrig sett maken till i mitt Twitter-flöde. Plötsligt har vuxna män och kvinnor regredierat till sandlådan. Helt plötsligt regnar anklagelser och ursäkter. Plötsligt skriver folk ”känn dig avföljd”. Plötsligt raljerar en bloggare över en annan bloggare om att han tjänar pengar på sin internetnärvaro, samtidigt som hon själv gör reklam för sin nya bok på sin blogg.

Jag har väldigt svårt att tro att exempelvis Petter Karlsson eller Nikke Lindqvist medvetet ville dupera svenska Twitter och visa sig för mer. Jag tror att det var ett internt skämt som gick lite för långt. Väldigt roligt i stunden, men säkerligen inte så kul för den som drabbades. Att från detta pojkstreck dra slutsatsen att det finns en liten sekt på Twitter som konspirerar och styr över alla andra är långsökt och en grov förenkling av verkligheten.

Det största problemet med hela denna historia är att flera ämnen som jag tycker är grymt intressanta kommer upp till ytan, fast på helt fel sätt. Jag är övertygad om att det finns personer på nätet som har mer inflytande än andra. Annars skulle inte någon ha kommit på att bygga tjänsten Klout. Jag är också övertygad om att källkritiken på nätet är fantastiskt dålig. Båda dessa ämnen är något jag skulle vilja se en sansad diskussion om utan invektiv och pajkastning.

En fråga som jag exempelvis tycker att man borde titta närmare på är vad personerna som har stort inflytande använder sitt inflytande till. Det var anledningen till att jag för något år sedan registrerade domännamnet Webbelit.se. Den aspekten tycker jag helt har försvunnit i diskussionen om Twittereliten.

Personligen har jag ingenting emot Jardenbergs vurm för öppen data, Nikke Lindqvists aktivism mot SD eller Mymlans uppmaning att prata om det trots alla elaka och sexistiska påhopp i Twitterflödet. Men det finns säkert saker att gräva fram för den som vill granska opinionsbildare i sociala medier, exempelvis varför det är så få framträdande sociala medier-experter som har annan etnisk bakgrund än svensk.

Det finns säkerligen en rad omedvetna sociala konventioner som byggs upp av den grupp som är mest aktiv på nätet. Dessa konventioner måste vi naturligtvis kunna utmana, så att inte enfalden breder ut sig. Men det är också ditt och mitt personliga ansvar. Man behöver inte kolla på GMA. Jag struntade fullkomligt i Almedalen. Istället hade jag en intressant diskussion om AC Milans mercato med en israelisk bloggare.

Det ligger på oss som använder sociala medier att våga testa nya saker och söka nya erfarenheter, inte bara slaviskt följa vad som skrivs på Same Same But Different. Jag kommer aldrig acceptera att bli ett offer för någon påstådd Twitterelit. Jag kan lyssna på den som har något intressant att säga, men det är alltid min skyldighet att värdera det som sägs.

Jag skulle önska en lägre ljudvolym i denna diskussion och lite större lyhördhet. Då kanske vi skulle kunna få till en intressant diskussion, istället för att bara bråka i sandlådan. Så snälla, lägg ner med barnsligheterna och börja diskutera dessa spännande frågor på ett anständigt sätt. Tack för kaffet.

Share this Post: