Webb är inte kommunikationschefens högsta prioritet

mars 1, 2017|Spaningar och analyser|0 comments

På de flesta organisationer i offentlig sektor så är det kommunikationsavdelningen som ansvarar för de digitala kanalerna, exempelvis organisationens externa webbplats. I mindre organisationer ligger ansvaret direkt under kommunikationschefen. I lite större organisationer så kanske det finns en särskild enhet för digitala kanaler eller motsvarande. Men ytterst är det kommunikationschefen som bestämmer över den externa webbplatsens utveckling och förvaltning. Det handlar om såväl budgetfrågor, strategiska överväganden som bemanning.

Vad brinner kommunikationschefen egentligen för?

Min bild är att kommunikationschefer sällan har användbarhet, service design eller digital tillgänglighet som sina hjärtefrågor. Den som är webbansvarig betraktas som en stödfunktion för det som kommunikationsverksamheten egentligen är till för: att kommunicera. Detta tycker jag också man får bekräftat när man hör Erik Lagersten, ny kommunikationsdirektör på Västra Götalandsregionen, berätta om kommunikationsarbete i den nya podden Kommpis. Väldigt sällan ser jag i platsannonser för kommunikationschefer skrivningar som handlar att man ska vara duktig på exempelvis användbarhet eller webbutveckling.

Men min bild kanske bara är en känsla som inte är representativ. Därför har jag tänkt ifrågasätta min känsla genom att kika på någon form av empirisk data. Sveriges Kommunikatörer är ett yrkesnätverk för 7 000 personer som jobbar med kommunikation på olika nivåer. De delar årligen ut priser för bästa kommunikation. Jag tänker att det som prisas borde vara en signal om vad som anses viktigt för en kommunikationsverksamhet i allmänhet och för kommunikationschefen i synnerhet.

Förra årets fem vinnare av Stora Kommunikatörspriset skvallrar lite om vad det är juryn vill belöna när det gäller kommunikation.

  • Lars Strömgren blev belönad för att han förändrat den allmänna bilden av Cykelfrämjandet genom sitt kommunikativa ledarskap.
  • Trygg-Hansa blev belönade för sin kampanj ”Don’t Drink and Dive”.
  • Danderyds sjukhus blev belönade för sin podcast ”Föda barn”.
  • Scouterna blev belönade för att deras kommunikation är en röst i samhällsdebatten.
  • Fanna Ndow Norrby blev belönad som årets unga talang för sin nätaktivism mot rasism.

Gemensamt för alla vinnare är att de nått ut i den offentliga debatten med ambitionen att påverka, antingen bilden av den egna organisationen eller i en viss sakfråga. Alltså den typ av kommunikation som diskuteras av branschmedier som Resumé och Dagens Media. Externa webbplatser nämndes inte alls, än mindre frågor som användbarhet. Jag kan bara tolka det som att bra webb är oviktigt när juryn utser vinnare i Stora Kommunikatörspriset. Det bekräftar också min personliga bild att kommunikationschefer primärt brinner för att få genomslag i den offentliga debatten, särskilt i de traditionella medierna.

Är detta något egentligt problem?

Men spelar detta egentligen någon roll? Det kan ju finnas andra på en kommunikationsavdelning som har kompetens och intresse för frågor som rör webbutveckling. Jag tycker det finns flera saker som gör detta problematiskt.

För det första så rekryteras kommunikationschefen för ett uppdrag där webb ses som någonting sekundärt för att stödja den primära uppgiften. Detta innebär att kompetens inom webb står långt ner på önskelistan när det gäller kommunikationschefens kompetens. Detta gör att få kommunikationschefer idag är speciellt duktiga på webb.

För det andra så riskerar detta att drabba själva arbetet med webbplatsen. Det är inte ovanligt att man har en strid om webbplatsens startsida där nyheter och banners ska lyfta fram viktiga saker organisationen vill kommunicera. Vi vet dock att väldigt få människor går in på offentliga webbplatser för att ta del av reklambudskap från organisationens ledningsgrupp. Folk är där för att lösa ett problem, antingen som privatperson eller i sin yrkesroll. Jag brukar kalla det serviceperspektivet och det står i direkt konflikt till ett påverkansperspektiv som kommunikatörer ofta kan ha.

För det tredje så hämmas den långsiktiga utvecklingen av medarbetargruppen. Om man ska bygga bra webb krävs att man har vettig personal som brinner för frågan och vill utvecklas i organisationen. Om den översta chefen inte har samma kärlek till webbplatser så skapas inte en gemenskap där bra webb premieras fullt ut. Om webbfolk ska trivas krävs andra saker än om kommunikationsfolk ska trivas tror jag.

För det fjärde så bör arbetet med en extern webbplats involvera många fler än bara kommunikationsverksamheten. Kundtjänst är en väldigt viktig spelare liksom IT-utveckling och IT-drift. Risken om ansvaret för webbutvecklingen ligger på kommunikationsavdelningen är att det blir en onödig maktstrid mellan exempelvis kommunikation och IT.

Möjliga lösningar

Som jag ser det bör arbetet med webbplatsen ske i en egen verksamhet som ligger på samma nivå i organisationen som kommunikationsavdelningen. Det behövs en kompetent chef för webbutvecklingen som har ett tydligt mandat och inflytande i organisationen. Det finns flera organisationer som börjat kika på detta, inte minst med inspiration från brittiska statens designmanual. Där beskrivs bland annat hur lämpliga grupper bör organiseras. Det tror jag även skulle kunna fungera i Sverige. Tiden är förbi när webbplatsen är ett verktyg för kommunikationschefen att nå ut med budskap.

Share this Post: