Ajour och Politism – på väg mot journalistik 2.0?

Publicerat av Pontus Vinderos den

AjourAjour har somnat in. Vad var Ajour? Svaret beror på vem du frågar. Ajour var en ideell nyhetssajt för sociala medier-snackisar. Ajour var en blogg där Twitter-eliten kunde stärka sina personliga varumärken. Ajour var en kreativ karneval där många tillsammans revolutionerade journalistiken.

PolitismPolitism har sett dagens ljus. Vad är Politism? Svaret beror på vem du frågor. Politism är ungdomsförbundet till Aftonbladets ledarsida. Politism är en propagandamegafon för kulturmarxister. Politism är en opinionssajt för den unga vänstern som inte känner sig hemma i stela partistrukturer.

Tre gemensamma teser

Det finns stora likheter mellan dessa två projekt. Båda kommer ur en frustration över det rådande medieklimatet. Båda vill involvera läsarna i det redaktionella arbetet på ett sätt som inte görs i traditionell media. Båda vill ersätta den traditionella kommentarsfunktionen (läs: pissrännan) med ett system som premierar de kloka rösterna. Jag kallar det för tre teser för journalistik 2.0.

Tes 1: Mediebranschen begränsar journalistiken

Ajours grundare:

När vi startade sajten gjorde vi det med en ganska enkel längtan att göra något nytt. Vi kom alla från sammanhang där vi begränsats av organisationsstrukturer, affärsmål och redaktionell ängslighet.

Politism grundare:

Redaktionellt rör vi oss i gränslandet mellan ledarsidorna och den ständigt pågående aktualitetsdebatten i sociala medier. Och vi vill inte heller vara något annat. Aldrig i livet.
Vi vill inte vara en ledarsida. Vi vill inte skriva samma texter som de gör och vi vill inte driva en partilinje eller vara lojal med en rörelse eller ett parti.

Tes 2: Läsarna bör få vara med i redaktionen

Ajour hade en öppen redaktion på Facebook med 50 medlemmar där artikeltips bollades och arbetet fördelades mellan skribenter. Den redaktionella processen som brukar skötas av ett fåtal på morgonmöten skedde spontant över nätet när andan föll på.

Så här står det i Politism pressmeddelande:

En del av Politism.se är en community där alla som vill delta aktivt i debatten får registrera sig. Den bygger på sex olika steg av engagemang där varje nytt steg ger mer inflytande över innehållet. På det viset kan användarna successivt bygga upp sitt förtroende och göra vad redaktörerna kallar en användarkarriär.

Tes 3: Alla kommentarer är inte lika mycket värda

Ajour har en kommentarsfunktion som bygger på karma, där användaren kan hissa eller dissa kommentarer. Mer gillade kommentarer syns överst på de mindre uppskattade kommentarernas bekostnad. Kommentarer som får väldigt många negativa röster döljs bakom ett extraklick.

Politism lanserades i beta utan kommentarsfunktion, men ska under hösten lansera en helt ny typ av läsarmedverkan (se ovan). Tankesättet har även sammanfattats i ett motto som lär göra näthatarna skogstokiga:

Genom att låta färre komma till tals låter vi fler röster höras.

Olika finansiering, olika syften

Samtidigt finns det också stora skillnader mellan dessa två sajter. Ajour drevs ideellt och hade en ganska luddig profil när det gäller ämnesval (var det Mashable på svenska?). Politism ägs av Aftonbladet och LO med syfte att driva opinion med ett vänsterperspektiv. Ämnesvalen är också mycket tydligare med fokus på antirasism, feminism och maktkritik. Till skillnad från Ajour kan man också enkelt sortera ut artiklar som handlar om ett visst ämne.

Jag är inte förvånad över att Ajour läggs ner. Ideella projekt kräver ett enormt engagemang om det ska överleva år efter år. Speciellt om ambitionen hela tiden är att göra projektet större och bättre. Ajour har fått utstå mycket spott och spe, vilket jag knappast tror har gynnat arbetslusten hos de drivande personerna. Politism avlönar sina skribenter, vilket jag tror borgar för att projektet kommer att leva längre.

Journalistik 2.0

Det jag gillar med både Ajour och Politism är ambitionen att sänka tröskeln för vanliga dödliga att få genomslag i samhällsdebatten. Man ska inte behöva heta Schulman, Gradvall eller Lokko för att säga sin mening till en bredare publik. Deras ord är lika mycket värda som dina eller mina.

Rent webbmässigt tror jag det är svårt att realisera idén om en redaktionell produkt med stort användarinflytande. Newsmill är det mest tragiska exemplet på vad som händer när friheten är maximal och förnuftet minimalt. Den digitala revolutionen har möjliggjort att flera röster kan höras, men det behöver inte betyda att journalistiken ska överge viktig ledord som kvalitet, relevans och etik.

Hur är det då möjligt att skapa en journalistik på nätet som vårdar dessa ledord? Jag tror att Ajour var och Politism är något på spåret. I grunden handlar det om att ge skribenterna utrymme att välja relevanta ämnen och att skriva djuplodande. Det ska också vara möjligt att plocka in skribenter som normalt sett inte syns i offentligheten. Sedan måste man förstå hur kommunikationen fungerar på nätet för att kunna göra en etiskt försvarbar läsarmedverkan. Läsmedverkan kan aldrig vara likställt med att den som gapar högst om irrelevanta saker på ett otrevligt sätt får mest utrymme.

Designen skulle kunna bli bättre

Men varken Ajour eller Politism har hittat en lämplig design. Jag saknar ett tydligt fokus på användarens behov i designen. I Ajours fall var det grymt svårt att läsa äldre material. Du var i princip utlämnad till att stega bakåt i datumordning eller söka. Jag tror att en ämnesnavigation skulle ha ökat användningen mycket.

När det gäller Politism så verkar designen utgå från principen extra allt i högerkolumnen som är ökänd för att vara ett svart hål för innehåll. Jag har också svårt för puffarna högst upp som skjuter ner huvudinnehållet på undersidor så pass långt att jag knappt ser rubriken på den artikel jag valt att läsa.

Läsarmedverkan på sajten var i Ajours fall begränsat till ett kommentarsfält medan Politism ännu inte lanserat någon funktionalitet för läsarmedverkan. Jag hoppas att deras kommande system med användarkarriär visar hur man kan göra detta annorlunda.

Ajour var och Politism är dock bra mycket mer intressant ur webbsynpunkt än de traditionella mediesajterna som drunknar i annonser, ogenomtänkta betalväggar och ett evigt klickjagande. Nu hoppas jag att Politism kan ta Ajours tankegods vidare och realisera en journalistik som drar nytta av kraften i den sociala webben.

(För kännedom: jag var medlem i Ajours öppna redaktionsgrupp och har skrivit flera artiklar åt Ajour.)