Det som finns på nätet är offentligt. Aldrig tidigare har vi i mänsklighetens historia så lätt och snabbt kunnat hitta information om en människa. Speciellt om personen ifråga har lagt ut mycket information på nätet eller är en offentlig person.

Jag tycker det är viktigt att man är medveten om de risker och de fördelar som webben för med sig innan man till exempel startar en blogg eller skapar ett konto på Facebook.

Precis som man vill undvika att dricka sig redlöst berusad och skälla ut chefen på firmafesten, så vill man på webben undvika saker som kan få negativa konsekvenser på sikt. Vid till exempel rekryteringar använder sig numera många arbetsgivare av Google för att lära sig mer om sina pretendenter.

Börja med att tänka på ett övergripande syfte med din nätnärvaro. Det behöver inte vara en pretentiös plan där du ser dig som ett varumärke. Det kan också handla om sunt förnuft. Här är några exempel på syften:

  • ”jag vill kunna använda webben riskfritt”
  • ”jag vill få jobbet X på organisationen Y”
  • ”jag vill framstå som en hyvens prick”
  • ”jag vill bli invald i riksdagen”
  • ”jag vill inte synas på webben alls”

Nästa steg är att svara på nedanstående tre frågor. Observera att dessa råd gäller vuxna. Barn är ett annat kapitel och kräver helt andra överväganden och inte minst engagemang från föräldrarna.

Vad vill du lämna ut om dig själv?

Först och främst måste du ta ställning till om du vill vara aktiv på webben över huvudtaget. Vill du inte kunna bli hittad? Kanske är du hotad? I sådana fall måste din webbstrategi snarare handla om att ta bort information om dig. Det mest effektiva sättet är att skydda dina personuppgifter hos Skatteverket.

Men om du vill vara aktiv måste du fråga dig, vilka delar av mitt liv ska vara offentligt? Det finns ett flertal fördelar med att vara aktiv, inte minst i jobbsyfte. Välj den del av ditt liv du vill göra offentlig. Det kan också vara intressant att profilera sina fritidsaktiviteter. Kanske är du hobbypolitiker eller framstående frimärkssamlare? Då ska dessa sidor av dig lyftas fram.

Det finns risker med att offentliggöra sitt privatliv. Ovänner och meningsmotståndare kan utnyttja gamla synder. Tjuvar kan studera bilder på din fina inredning och göra inbrott när du är på semester. Framtida arbetsgivare kan neka dig jobb på grund av en fånig mössa.

Tänk också på att information på nätet ofta finns kvar. Sajter och forum som du varit aktiv på kommer att finnas kvar långt efter ditt intresse för den aktuella frågan svalnat. Det finns också organisationer som arkiverar gamla versioner av webbsidor. Den största resursen jag känner till är Internet Archives Wayback Machine.

Slutsats: Välj vilka delar av ditt liv du vill lämna ut. Väg fördelarna mot nackdelarna utifrån din livssituation. Kom ihåg att din nätnärvaro är lite som en tatuering, du kan få leva med den hela livet.

Gillar du inläggen på Webbstrateg.nu? Missa inte chansen att få kommande inlägg från Webbstrateg.nu i din mejl. Börja prenumerera helt gratis redan idag.

Till vem ska du säga vad?

När du väl valt vad du vill lämna ut så är det viktigt att känna till på vilket sätt du gör det. Det finns många olika webbplatser och communities. Dessa skiljer sig ofta åt både vad det gäller kultur och teknik.

Innan du ger dig in på ett nytt community bör du studera dess officiella och inofficiella spelregler. Vem riktar sig sajten till? Hur används den av andra? Minst lika viktigt är att lära sig hur tekniken fungerar, speciellt om du inte vill lämna ut så mycket av ditt privatliv.

Om man tar Facebook som exempel så tror många att det som skrivs där enbart kan läsas av dem man själv anger som vänner, men faktum är att standardinställningen är att vänners vänner kan läsa det du skriver och att alla kan se dina bilder. Jag blir lite mörkrädd när jag ser hur många som har semesterbilder med äkta hälft och barn tillgängliga för vem som helst att beskåda. Här hittar du tips på hur du ändrar sekretessinställningarna.

I vissa sammanhang är det vettigt att inte överhuvudtaget skylta med sitt namn. Detta gäller till exempel om du vill diskutera på forumet Flashback. I sådana lägen är det vettigt att vara anonym genom att registrera sig med en e-postadress med påhittade kontaktuppgifter.

För att ni ska förstå lite vad jag menar så tänkte jag ge exempel på hur jag har resonerat kring några av de sajter jag är med på:

  • Facebook. Här håller jag kontakt med vänner och bekanta. Eftersom det är personliga saker jag skriver om så vinnlägger jag mig om att informationen inte ska vara offentlig. Jag har därför ställt in så att jag inte är sökbar och att bara vänner kan se det jag lägger ut. De inlägg jag skriver är personliga, men aldrig fullständigt självutlämnande. Det privata sparar jag till personliga möten.
  • LinkedIn. Här samlar jag alla min jobbkontakter istället för att ta ett visitkort. Det är egentligen en karriärsajt, men jag använder den för erfarenhetsutbyte.
  • Twitter använder jag för att följa och interagera med personer som jobbar med webb och sociala medier. Kopplat till Twitter-flödet har jag också denna blogg.
  • forum brukar jag använda fingerade användarnamn eller bara mitt förnamn. Här är det inte riktigt jag som står i fokus utan sakfrågorna och den profil jag har på forumet.

Slutsats: Lär känna de sajter och communities du vill medverka i. Ha ett tydligt syfte med din närvaro på varje enskild sajt. Anpassa sedan ditt innehåll och inställningarna för att gynna detta syfte.

Vad vill du att folk ska hitta om dig?

Just nu är nätet för många synonymt med Google. Den första åtgärden för dem som vill veta mer om dig på nätet är förmodligen att söka på ditt namn på Google. Därför kan det vara vettigt att undersöka vad som dyker upp om någon söker på ditt namn.

Lägg störst fokus på att bevaka den första sidan av träfflistan på Google, och speciellt de första träffarna eftersom normalanvändaren inte letar längre ner. Om du vill använda webben för att lyfta fram dig själv på något område så är det därför viktigt att undersöka och försöka påverka så att ”rätt” träffar syns när folk söker på ditt namn.

Som exempel kan vi ta undertecknad. Om man söker på mitt namn på Google så visar det sig att alla tio träffar är sidor som jag själv ligger bakom. Så långt är det bra. Däremot så kanske inte det som kommer upp är exakt det jag vill visa överst.

Som förstaträff kommer intervjuer hos Runan, en spelstidning jag är redaktör för. Detta är ett gammalt hobbyprojekt som jag inte lägger så mycket krut på längre. Däremot ser det bättre ut när det gäller träff två, tre och fyra som alla är mer aktuella i dagsläget och relaterade till mitt yrke som webbstrateg.

I detta exempel kan man fundera på om det inte vore bättre om förstaträffen prioriterades ner så att träff två, tre och fyra kom högre upp. En annan brist med den nuvarande träffbilden är att denna blogg (E-staten) saknas, förmodligen beroende på att den är ny.

Slutsats: Testa och sök på ditt namn på Google. Vad säger dessa träffar om dig som person? Saknas någon information? Kan du ändra resultatet så att det blir bättre?


Har du en personlig webbstrategi? Kommentera gärna. Hur tänkte du? Vad har du för tips till andra? Vad bör man undvika?

Kategorier: Webbstrategi