Internet suddar ut gränsen mellan yrke och privatliv

Publicerat av Pontus Vinderos den

I dagarna släpptes årets upplaga av den stora rapporten Svenskarna och Internet som kartlägger hur vi använder webben i Sverige. Rapporten pratar bland annat om att vi nu befinner oss i den mobila fasen och att användandet kryper ner i åldrarna. Den sak jag fastnade mest för i rapporten handlade om yrkeslivet. Så här skriver rapportförfattaren:

Allt fler arbetar hemifrån med hjälp av Internet åtminstone någon dag ibland. Men det har inte, för de flesta, medfört att de regelbundet kan vara mindre på sin arbetsplats. Flexibiliteten har ökat och skiljelinjen mellan arbete och fritid har blivit mer otydlig.

Om man kikar djupare i denna del av undersökningen så tar rapportens författare Olle Findahl upp visionen om att Internet skulle innebära att vi skulle kunna distansarbeta i högre utsträckning. Vad som skett i praktiken är att vi tack vare Internet kan ta med oss jobbet hem, men vi har inte slutat att gå till jobbet för det. Få personer har arbeten som gör det möjligt att mer regelbundet arbeta hemifrån. Vad som istället har skett är att vi kollar jobbmejlen på det som tidigare var vår fritid.

En omvänd trend finns också menar jag. Vi gör mer privata saker på jobbet än tidigare på grund av Internet. Enligt undersökningen så använder 80 % av de som arbetar och samtidigt är medlemmar av ett socialt nätverk, som Facebook, Internet för i huvudsak privata ändamål. Undersökningen säger förvisso inte om den privata användningen sker på arbetstid, men enligt min erfarenhet så är det många som Facebookar på jobbet.

Vad som har skett är alltså att vi har suddat ut gränsen mellan yrke och privatliv. Vi gör privata saker på jobbet och jobbsaker då vi tidigare gjorde privata saker (kvällar och helger). Hur påverkar detta hur vi mår? I en rapport som fackförbundet DIK släppt står det så här:

Under vissa perioder i yrkeslivet och med vissa arbetsuppgifter är det mycket positivt att kunna jobba från valfri fysisk plats. Flexibilitetens och mobilitetens baksida utgör dock ett akademikerspecifikt arbetsmiljöproblem. Kreativa yrken går inte att stänga av. Oreglerad arbetstid, att kunna tar med jobbet hem och att kunna utveckla sin kompetens på fritiden är positivt men kan vara slitsamt och ge ojämlika förutsättningar arbetstagare emellan.

Jag har själv börjat fundera mycket kring detta. För mig är min privata tid viktig, därför har jag valt att inte ha en iPhone privat utan en telefon som man bara (!) kan ringa med och skicka sms. Jag har ett separat konto på Facebook för att hantera jobbrelaterade saker. Jag undviker att kolla jobbmejlen hemma. Jag planerar in tid då jag kan blogga eller vara aktiv i sociala medier istället för att göra det hela tiden oplanerat.

Hur ser det ut för dig? Tycker du att det är ett problem att gränsen mellan yrke och privatliv suddas ut? Och hur hanterar du det?