Jag vet inte vad det är med många som diggar nätet och sociala medier. Ordet näthat verkar vara som ett rött skynke. Det är som om själva diskussionen om näthat utmanar viktiga trosföreställningar om nätets allena saliggörande effekt på mänskligheten. För nätet kan ju aldrig under några omständigheter föra något dåligt med sig…

Senast i raden att ifrågasätta näthat är Lisah Silwver. Hennes sätt att resonera är dock inte unikt, jag känner igen det från ett flertal nätdebattörer. Hon inleder sitt inlägg så här:

Jag tycker att det är hemskt. Självklart. Men. Det är inte nätet det är fel på. Vi luras att prata om näthat och nätmobbing när vi borde prata om hat och mobbing istället.

Jag håller inte med. Det finns inget kontextlöst hat som är oberoende av tid och rum. Platsen har betydelse. Det har det när det gäller andra former av hat och mobbning. Om hatiska kommentarer eller mobbning sker på en arbetsplats så diskuterar vi exempelvis det som brister i arbetsmiljön. Jag förstår inte varför nätet ska vara en befriad zon där vi inte ska kunna diskutera de problem som finns. Vi borde kunna söka ansvar även här, på samma sätt som vi gör när det gäller arbetsplatser där arbetsgivaren ställs till svars för problemen. Om någon blir trakasserad på en arbetsplats så säger vi nämligen inte att hat är grundproblemet. Vi har inte några filosofiska utläggningar om människans natur. Anledningen är att trakasserierna har betydelse för de människor som drabbas och att trakasserierna hänger ihop med det sammanhang där övergreppen sker. Förhoppningsvis så tar arbetsgivaren itu med förövare och hjälper offret. Vem tar itu med förvarna på nätet och hjälper offren?

Lisah fortsätter:

Att internet fungerar som en kanal är förstås inte oviktigt. Men nätet gör problem mer synliga än någonsin tidigare. För hat och mobbing fanns ju faktiskt innan nätet, eller hur?

Ja, det är korrekt att hat och mobbning fanns innan nätet, men det är knappast ett argument för att inte diskutera nätets negativa konsekvenser. Mobbning fanns även innan vi hade tryckta tidningar. Men att publicera falska påståenden för att förnedra en person i pressen har vi faktiskt diskuterat. Publicister har formuläret pressetiska regler och inrättat speciella hedersdomstolar. Om man inte kan diskutera vilka former hat tar sig i en given kontext går det aldrig att förhindra det.

Visst kunde rasistister hata även förr i tiden. Visst kunde unga killar hänga ut tjejer även förr i tiden. Visst kunde mobbare även mobba förr i tiden. Men aldrig tidigare har det skett så pass enkelt och utan risk att åka fast eller ställas till svars. Internet är en fantastisk infrastruktur, men den har slagit sönder alla de publicistiska traditioner som präglat offentligheten när det gäller press, radio och tv. Det finns inga etiska spelregler för nätet, ingen granskningsnämnd, inga ansvariga utgivare. Kvar finns dock makten att slö sönder en individ genom en publicering. Skillnaden idag är att den makten finns hos vem som helst, i vilket syfte som helst.

Varför får inte diskussionen handla om detta? Varför ska denna debatt tystas? Varför är ni så rädda för att prata om näthat?

Kategorier: Övrigt