Tack för bra feedback. Vi har funderat lite på hur indelningan skulle kunna göras. Just nu har vi ju två vägledningsprojekt som grovt kan sägas indelas i maskin-maskin-kommunikation och människa-webbplats-kommunikation. Självklart kommer det att finnas en del överlapp eftersom alla med en webbplats idag har behov av att sprida information på ett mer effektivt sätt, t.ex. via en Atom-feed eller via ett API till sociala medier. Här kommer troligtvis grundprinciper om URL-utformning få en stor roll.

Betr. portalprincip om e-tjänster är min erfarenhet att många redan är på banan och har förstått vikten av att 1. ta fram ett API som andra kan skicka information till och först i nästa steg se om man själv skall bygga tjänsten. Att ostrukturerat hantera information i kontorsdokumentformat anpassade för utskrift får anses vara ett övergångsförfarande och som Björn skriver så är spåret att HTML är förstahandsvalet.

Vidareutnyttjande av handlingar berör en hel del andra frågor, t.ex. inom juridikområdet, och det skulle troligtvis ta upp en ansenlig del av vägledningen för webbutveckling. Men visst bör det finnas referenser under innhållsdelen till att man kanske bör publicera en förteckning över vilka handlingar för vidareutnyttjande en myndighet har på den egna webbplatsen.

Det finns väl en svensk version av cc nu tror jag annars har ju det varit ett litet problem. Men jag pratar om att lägga texten på alla webbsidor som cc (osäker på om du förstod det), vad tycker du om det? Jag tilltalas av idén.

CC är vettigt, speciellt när man köper in fotografier. Det är ju trots allt skattebetalarna som finansierar bilder, varför kan vi inte också använda dem?

Ja det ska bli skönt att öppna dörrarna men vi har inte skrivit mycket ännu och det kommer nog inte skilja sig så mycket från den gamla vägledningen när vi öppnar upp. Bara så förhoppningarna inte är för höga:)

Redan idag säger vägledningen att man ska använda html i första hand, pdf/doc bryter mot detta. Men jag håller med om att man kan trycka hårdare på det. Ett bra förslag.

Om öppen data så är frågan var gränsen mellan vägledningarna går snarare än hur viktig frågan är (jag har uppfattat att alla tycker det är viktigt). En fundering jag har är om man ska uppmuntra till att webbplatser från offentlig sektor läggs under en cc-liknande licens. Tankar?

Ja det låter som en rimlig väg framåt tycker jag.

Tack för feedback på synpunkterna! Ska bli kul att se utkastet när det finns lite mer info om de olika principerna.

Ang. e-tjänster visavi digitala blanketter
Jag håller helt med om att det är bättre om vi hade fler e-tjänster än PDF- och Word-blanketter, men jag tror tyvärr att situationen inte är så positiv som du beskriver. Ta bara Socialstyrelsen som exempel. Över 500 pdf-blanketter och bara en handfull publika e-tjänster. En variant är att man formulerar en portalprincip som kan vara vägledande i detta arbete, typ ”Ta fram e-tjänster istället för digitala pappersblanketter”. Det skulle sätta större press på att verkligen få fram e-tjänster, oavsett om det bara handlar om ett webbformulär eller en fullfjädrad e-tjänst med e-leg och hela faderullan.

Ang. öppen data och API:er
Jag förstår om man vill behandla detta ämne i en separat vägledning, men jag tycker att min föreslagna princip är viktig. Många gånger tror jag att folk tror att webben är liktydigt med den egna webbplatsen. Det är ett gammalmodigt sätt att se på webben. Genom att lyfta upp det till en princip så visar man myndigheterna vägen in i framtidens internet. Redan idag bör ju myndigheter erbjuda RSS-flöden och många har knappar för att dela i sociala medier. Just sociala medieknappar är för övrigt intressant ur tillgänglighetsperspektiv. Funka har gjort en granskning av tillgängligheten i sociala medier, som jag ser fram emot att läsa. Sådana frågor tycker jag också borde gå att få in under min föreslagna princip, alltså ”Gör det möjligt för andra att vidareutnyttja innehållet”.

Tack för bra synpunkter! Jag hoppas du är med i arbetet när vi börjar arbeta med vägledningen publikt, jag tror du har mycket att tillföra.

Den gamla vägledningen rekommenderar att man ska använda html före andra format (som word eller pdf) och jag tror det besvarar din första fråga. I de fall en blankett inte kräver en underskrift är det inte jobbigare att skapa ett webbformulär (en e-tjänst) än en blankett i word/pdf.

Jag ser inte blanketter i word/pdf som webbutveckling och det är det som vi fokuserar på. Det finns absolut behov av riktlinjer för pappersblanketter men vi är ändå på väg bort från den typen av blanketter och på väg in i något nytt och det är här vi är verksamma.

Om oförvanskad information. Ja det är fortfarande lite luddigt men vi kommer ta ett större grepp om arkivering av information och vad det mynnar ut i är fortfarande öppet.

API:er och öppen data kommer vi inte gå in på. Edelegationen har en egen arbetsgrupp som leds av Peter Krantz som kommer arbeta med den frågan. Hur vägledningen kommer kopplas till det arbetet är ännu inte bestämt då Peter är precis i början av sitt arbete.

Utveckla för standarder: Det betyder inte att man alltid ska gå före och tänja på gränserna med ny standarder utan man ska se till att man väljer standarer som är lämpliga med tanke på målgruppen. Den gamla vägledningen gör en bra avvägning i den här frågan tycker jag.

När det gäller video gissar jag att riktlinjen kommer säga något i stil med ”Använd i första hand html för att spela upp videoinnehåll men i de fall besökarens webbläsare inte klarar av detta kan till exempel en flash-sepalre användas” eller något liknande. Då tillgodoser man båda behoven på ett bra sätt.

Vad princip 5 innebär i praktiken är vi inte säkra på själva men det är ett perspektiv som vi tänker ta upp i den nya vägledningen. Det låter som att du kan vara med och bidra en hel del här och det hoppas jag att du också gör.

Tanken med princip 8 är att om man har behov som prioriteras lika rent effektmässigt så bör vägledningen räknas in som en faktor när man väljer vad som ska göras först.

Tack för bra synpunkter, jag hoppas du fortsätter hjälpa oss framöver!