Så skulle jag digitalisera Sverige

Den senaste tiden har jag känt mig allt mer pessimistisk till hur det går med digitaliseringen av offentlig sektor. Det har handlat om allt från Arbetsförmedlingens misslyckade webbprojekt till förslaget om att Ekonomistyrningsverket ska ansvara för digitaliseringsfrågorna och därmed riskera att reducera det digitala till kostnadsfrågor. Det handlar också om hur jag och andra eldsjälar slår oss blodiga mot glastak ute i offentliga organisationer. Det är svårt att få gehör för verklig digitalisering såsom agila arbetssätt, Service Design och datastyrd utveckling. Ofta är organisationen för hierarkisk eller ledningsfilosofin fast i andra modeller som NPM, pm3 eller dylikt.

Detta missnöje har pyst ut i mina digitala kanaler den senaste tiden. Det blev jag tydligt varse under ett givande telefonsamtal jag hade med en nätkontakt. Vi pratade om just digitaliseringen av offentlig sektor. Min samtalspartner ställde mig lite mot väggen och påpekade att det är klädsamt att presentera lösningar när man är så kritisk som jag är. Jag fick då frågan om vad min dröm skulle vara när det gäller digitaliseringen av offentlig sektor. Jag blev helt paff. Det är en stor fråga. Jag kunde bara ge några pusselbitar som svar i samtalet då jag blev så ställd av frågan. Nu när jag fått lite mer tid att tänka på frågan kan jag börja måla en lite tydligare bild över hur jag ser på digitaliseringen av Sverige.

Regeringsnivån

Det finns två stora problem med hur digitaliseringen hanteras på regeringsnivå. Det ena problemet är att frågan är utspridd på flera departement. Det andra är att det saknas digital kompetens på regeringskansliet, särskilt på ministernivå. I min digitala dröm för Sverige så skulle det finnas ett särskilt department för digitalisering, då det är en så viktig fråga. Digitaliseringsdepartmentet skulle ha ansvar för digitaliseringen av offentlig förvaltning (idag finans), dataskyddsfrågor (idag justitie) och IT-politik (idag näring).

Som digitaliseringsminister tror jag en person som Magnus Kolsjö skulle vara ett bra val utan att ta ställning till partipolitiken. Magnus är mycket kompetent när det gäller digitala frågor och har erfarenhet från såväl Finansdepartementet som PwC. Några andra spännande val skulle kunna vara Amelia Andersdotter som digital integritetsminister, Susanna Laurin som digital tillgänglighetsminister och Joakim Jardenberg som digital infrastrukturminister. Genom att säkra upp kompetensen på den allra högsta politiska nivån tror jag att styrningen av de statliga myndigheterna på området skulle bli mycket bättre.

Myndighetsnivån

Under digitaliseringsdepartementet skulle jag för det första vilja samla alla myndigheter som i huvudsak jobbar med digitala frågor. Alltså Datainspektionen, E-legitimationsnämnden och PTS samt delar av en rad andra myndigheter. Datainspektionen skulle få större befogenheter att göra kontroller och ta över tillsynen över kaklagen från PTS.

För det andra skulle jag skapa en helt ny myndighet som har till uppgift att samordna och underlätta den digitala omställningen av offentlig sektor. Jag skulle kalla den för Myndigheten för digital service med inspiration från brittiska statens myndighet Government Digital Service. Som generaldirektör för denna myndighet skulle jag tillsätta Peter Krantz. Peter är multikompetent inom offentlig webb och jobbade på Verva när det begav sig. Han är även pappa till bland annat Vägledning för webbutveckling och jobbar som CIO på Kungliga biblioteket vilket gör att han även har erfarenhet av myndighetsstyrning.

Den kommunala nivån

Vi har 290 kommuner/städer och 20 landsting/regioner i Sverige. Alla dessa sitter och köper in egna IT-system och designar egna gränssnitt. Jag tror att organisationen Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) skulle kunna ge mycket bättre stöd till kommunerna när det gäller gemensam digital utveckling. Om man bara tar mitt specialområde webbutveckling så finns det två befintliga samarbeten som borde kunna skötas av SKL.

Det första jag tänker på är företaget Funkas nätverk för webbansvariga i kommuner. SKL skulle kunna anställa Stefan Johansson från Funka för att leda detta nätverk i SKL:s regi. Då skulle alla kommuner och landsting kunna delta. Frågor som diskuteras där är hur webbplatser, intranät och e-tjänster ska anpassas för personer med funktionsnedsättning. Det gör alla digitala gränssnitt enklare att använda för alla, vilket jag tror är en förutsättning för lyckad digitalisering. Det är onödigt att alla kommuner och landsting på egen hand tar fram informationsstruktur och design.

Det andra jag tänker på är Helsingborg stads arbete med WordPress-utveckling. Det är många som länge pratat om Open Source-utveckling i offentlig sektor, men det har aldrig samordnats på nationell nivå. Nu är det några kommuner som tillsammans använder ett WordPress-tema för kommunsajter som förvaltas av Helsingborg. Det skulle vara en mycket mer hållbar lösning om en aktör som SKL förvaltade ett sådant utvecklingsprojekt. Man skulle spara mycket utvecklings- och licenskostnader om alla kommuner och landsting använde WordPress med ett SKL-utvecklat WP-ramverk och anpassade tillägg. SKL skulle kunna anställa Björn Westerlund från Helsingborg för att rodda detta.